Vid skonsam sprängning, som vid konturskjutning i bergväggar och tunnlar, eftersträvas en minimal skadezon runt borrhålet. Ett sätt att uppnå detta är att använda sprängämnen med reducerad sprängstyrka, däribland utspädd ANFO (ammoniumnitrat och bränsleolja) blandat med polystyrenkulor. Flera tester genomfördes av LKAB, Boliden Mineral AB och SveDeFo för att undersöka metoder för att variera ANFO:s sprängstyrka. En metod var direktblandning vid laddning, men denna visade sig instabil med varierande fördelning av plastkulor och ANFO, samt problem med igensättning av systemet. Alternativet att använda färdigblandad lätt-ANFO gav bättre resultat, särskilt i Pyhäsalmi-gruvan i Finland, där den användes framgångsrikt vid konturskjutning och ortdrivning. Tester visade dock att lätt-ANFO genererade mer kolmonoxid vid detonation än vanligt ANFO, vilket kan innebära arbetsmiljörisker. Ekonomiskt sett var lätt-ANFO betydligt billigare än konventionella rörladdningar, men dyrare än vanligt ANFO. Slutsatsen var att färdigblandad lätt-ANFO är den mest stabila metoden, medan direktblandning har tekniska utmaningar som behöver lösas för att fungera i större skala. Projektet bidrog till en ökad förståelse för hur sprängämnens styrka kan anpassas för att minska skador och förbättra precisionen vid kontursprängning.
BK