I den 2: a generationen av eurokoderna och främst i EN-1997 (Eurokod 7) som hanterar geoteknisk dimensionering ingår bergslänter för första gången som en av de konstruktioner som ska dimensioneras med eurokoderna. Eurokoderna bygger på filosofin att de tillämpade dimensioneringsåtgärderna bör återspegla den risknivå som är förknippad med konstruktionen. Den Geotekniska kategorin (GC) har därför omdefinierats, från att enbart hantera konsekvenser, till ett riskbaserat tänkande. En konstruktion ska dimensioneras och utföras på ett sådant sätt att den med lämplig tillförlitlighet uppfyller de grundläggande kraven på bärförmåga (ULS), brukbarhet (SLS), beständighet (livslängd), robusthet och hållbarhet, under konstruktionens livslängd. Detta ska genomföras på ett ekonomiskt sätt. Vidare har ett nytt begrepp införts, påverkansområde, med avseende på inverkan av den nya geotekniska konstruktionen på omgivningen.
Geokonstruktioners bärförmåga (säkerhet) och brukbarhet ska verifieras med en av följande metoder (eller två eller fler metoder i kombination); beräkningar (partialkoefficientmetoden/ andra sannolikhetsbaserade metoder), hävdvunna regler, provning och observationsmetoden. Preliminärt ser partialkoefficientmetoden ut att vara tillämpbar på bultförstärkta bergslänter, men det finns ett antal nya begrepp och koncept som man behöver ta till sig. Detta gäller framför allt hur man tar fram representativt värde för sina materialparametrar och dessutom viss osäkerhet i stupningsvinkeln på glidplanet, när man bara har lite data från undersökningar på platsen. En annan utmaning är numerisk modellering av bergsslänters stabilitet. IEG arbetar för att ta fram mer detaljerade vägledningar för hur man ingenjörsmässigt kan ta sig an dessa uppgifter.