Reparation av tunnelras i Bolmentunneln och Bravikentunneln krävde avancerade metoder för stabilisering och förstärkning. Bolmentunneln, en 80 km lång trycksatt friskvattentunnel, drabbades av flera ras mellan km 60 och 65, identifierade genom fjärrstyrd undervattensfarkost och sonar. Rasplatserna sammanföll med övergångszoner mellan diabasgångar och gnejs, där svällande lera orsakade sprängning av sprutbetongen. För att stabilisera tunneln användes horisontella bultar, armerad sprutbetong och injekterad cement, vilket gjorde det möjligt att återställa funktionen inom fyra månader. I Bravikentunneln, som förser Bravikens Pappersbruk med färskvatten, kollapsade en 12 meter lång sektion och bildade ett 24 meter högt domvalv. Efter sonderingsborrning beslutades att arbeta genom raset istället för att bygga en ny tunnel. Stabilisering utfördes i etapper med fiberarmerad sprutbetong, systematisk bultning och betonggjutning för att fylla håligheter. Totalt pumpades 300 m³ betong in, och det övre rasområdet fylldes med cementstabiliserat grus. För framtida vattentunnlar betonas vikten av noggranna geologiska analyser, särskilt vid övergångszoner mellan olika bergarter, samt att förstärkningsåtgärder bör sträcka sig längre än de direkt utsatta områdena.
BK