Diamantwiresågning har utvecklats från stenindustrin till att bli en viktig metod för skärning i både berg och armerad betong. Tekniken, som ursprungligen utvecklades i Italien för cirka 70 år sedan, används främst i stenbrott för att ta ut block utan sprängning, vilket minskar skrotandelen och ökar produktionen. Den första användningen i hårdare bergarter skedde på 1980-talet, och metoden har sedan dess utvecklats kraftigt. I Norge började försök med diamantwire 1986, och idag används tekniken brett inom stenindustrin, vilket har fördubblat utvinningen av säljbar sten. Metoden har även spridit sig till andra områden såsom tunnelbyggnation, järnvägs- och vägprojekt, där den kan ersätta traditionell sprängning, särskilt i tätbebyggda områden. Fördelarna inkluderar lågt buller, dammfrihet, minimala vibrationer och hög precision utan sprickbildning i omkringliggande material. Inom betongindustrin används diamantwire för öppningar i byggnader, kärnkraftverk, dammar och broar. Tekniken används i länder som USA och Japan där den är etablerad inom rivning och ombyggnation av betongstrukturer. Den automatiserade sågningen möjliggör fjärrstyrning och kontinuerlig drift, vilket ökar effektiviteten. Utvecklingen har lett till ökad livslängd och prestanda hos diamantwire genom förbättrad segmentering och kylning. I dag används metoden även vid renovering av kraftverksdammar, där expansionsfogar skärs för att hantera betongens långsiktiga rörelser. Diamantwiresågning fortsätter att utvecklas som en exakt, effektiv och miljövänlig teknik inom både stenbrott och infrastrukturprojekt.
BK