Gruvindustrin har traditionellt inte varit känd för att prioritera funktionssäkerhet inom teknisk utrustning. Fram till mitten av 1980-talet dominerade metoder som fokuserade på reservdelar och reparatörsstyrkor för att hantera driftstopp. Men med ökande konkurrens på järnmalmsmarknaden började gruvindustrin inse behovet av att förändra arbetssättet för att förbättra driftklarheten och minska kraftslösande processer. I stället för att använda det traditionella måttet ”driftklarprocent” började man mäta medel tid till fel (MTTF) och tid att reparera (MTTR). För att kunna registrera och följa upp problem skapades en ny typ av ”arbetsorderlista” för insamling av data, vilket eliminerade tolkningsfel och effektiviserade processen. I Kiruna, där lastmaskinerna var särskilt problematiska, började man använda MTTF och registrera felen för att identifiera trender och problemområden. Det visade sig att hydraulik och elektriska kablar var de största orsakerna till driftstopp. Åtgärder genomfördes, såsom ombyggnad av hydraul- och filtreringssystem, vilket resulterade i ökad driftstid och minskade underhållskostnader. Genom att applicera samma metod på andra maskiner, som borriggar, har produktiviteten och driftssäkerheten förbättrats ytterligare. Åtgärderna har lett till betydande besparingar i både maskinkostnader och driftkostnader, med uppskattade besparingar på 10-12 miljoner kronor det första året.
BK