Bömlafjordtunneln är en del av Trekantsambandet som förbättrar vägförbindelsen mellan Bergen och Stavanger genom att ersätta färjor med tunnlar och broar. Tunneln, som sträcker sig 7,8 km mellan Föyno och fastlandet vid Sveio, når ett rekorddjup på 260 meter under havsytan och drivs med konventionell metod. Arbetslaget är organiserat i skift där sprängning sker dagtid medan betongsprutning genomförs nattetid för att hålla en hög färdigställandetakt. Bergmassan består av fyllit och grönsten, där fylliten är tät men svår att köra på, vilket kräver extra vägförstärkning. Trots att tunneln går under fjorden är vatteninträngningen låg och endast sporadisk injektering har krävts. Tunneln karteras kontinuerligt enligt Q-systemet, och förstärkning avgörs på plats. Injekteringsarbete sker var fjärde salva, där sonderingsborrning identifierar potentiella vattenläckor och höga injekteringstryck används för att säkra tätning. Den norska arbetsmodellen med egen lastmaskin och förare från berglaget har visat sig effektiv, och lastningen av salvor sker på två timmar med hög precision. Trots likheter i borrning och förstärkning har norska projekt fördelar i arbetsorganisation och boendeförhållanden, medan Sverige har mer avancerad injekteringsteknik. Genomslaget planeras till december 1999, och tunneln öppnar för trafik i februari 2001. Projektet är en viktig del av Norges infrastruktursatsningar och förbättrar transportmöjligheterna längs västkusten.
BK