Automatisering och robotisering av bergmaskiner har potential att förbättra arbetsmiljö, kapacitet och ekonomisk effektivitet. Vid Tekniska Högskolan i Luleå har forskning på området pågått sedan 1970-talet, särskilt kring krafslastare. Tre automatiseringsnivåer analyseras: delautomatisering, helautomatisering och systemautomatisering. Delautomatisering innebär att vissa repetitiva rörelser automatiseras, medan operatören fortfarande styr mer komplexa moment. Detta förbättrar arbetsmiljön, ökar kapaciteten och minskar underhållskostnader. Helautomatisering innebär att maskinen kan arbeta utan operatör under kortare perioder, exempelvis vid pauser, och kan reagera på hinder och ras. Detta minskar behovet av operatörsingripanden och ökar effektiviteten ytterligare. Systemautomatisering innebär att maskinerna kan arbeta kontinuerligt i samordnade system utan operatörer, vilket kräver en fullständig omstrukturering av gruvdriften men kan leda till avsevärda besparingar. Beräkningar visar att helautomatisering är den mest ekonomiskt rimliga nivån, där maskiner kan arbeta längre per skift utan att en operatör ständigt övervakar. Systemautomatisering är fördelaktigt i teorin men förutsätter en låg produktionskapacitetsminskning för att vara lönsam. De största ekonomiska vinsterna uppnås genom minskade underhållskostnader snarare än ökad kapacitet. Resultaten indikerar att framtidens gruvdrift kommer att bli alltmer automatiserad, men att fullständig systemautomatisering kräver ytterligare teknisk utveckling och kostnadsanpassning.
BK