EU:s miljöregler påverkar gruv- och mineralindustrin genom nya direktiv om avfall, vatten och luftkvalitet på arbetsplatser. Definitionen av avfall är central eftersom klassificering som farligt eller ofarligt påverkar hanteringskostnader och handel. Deponeringsdirektivet kan innebära höga kostnader för att hantera gråberg och anrikningssand. För vatten föreslås avgifter för nyttjande samt krav på återställande av vattenkvalitet och grundvattennivå, vilket kan bli ekonomiskt betungande för gruvor och anläggningsprojekt. Dessutom diskuteras strängare gränsvärden för NO₂ i underjordsarbeten, vilka branschen anser vara orimliga och utan medicinsk grund. En ny tolkning av ramdirektivet för avfall kan leda till att gruvavfall omfattas av deponeringsdirektivet, trots att detta är utformat för andra avfallstyper. För svenska gruvor, där deponier täcks med vatten för att förhindra oxidation av sulfidmineral, kan detta leda till miljömässigt sämre lösningar och höga kostnader. Kostnaden för att hantera gruvavfall kan uppgå till 370 kr per kvadratmeter och om det klassas som farligt avfall ökar kostnaden till 430 kr, vilket kan leda till miljardkostnader för svenska gruvor. Förslagen kan även innebära att arsenik, kadmium och bly automatiskt klassas som farligt avfall, oavsett mängd. För industrin är det avgörande att påverka beslutsprocessen i EU för att undvika oproportionerliga regler med negativa ekonomiska och miljömässiga konsekvenser.
BK