Studien undersöker bergmassans mekaniska egenskaper vid Uri-projektet i Himalaya, Indien, och jämför resultaten från konvergensmätningar med traditionella klassificeringssystem. Uri-projektet omfattar en 11 km lång tilloppskanal, två 210 meter höga tryckschakt och en 2 km lång avloppstunnel, där tunnelsträckan passerar genom komplexa geologiska förhållanden, inklusive Panjal Thrust-zonen med skjuvade skiffrar och sprött skiffer. Studien betonar att traditionella klassificeringssystem som RMR, Q och GSI inte ensamma kan förutsäga bergmassans verkliga egenskaper. Konvergensmätningar genomfördes i både vulkaniska bergarter och grafitiskt skiffer, där deformationerna i skiffer var signifikanta på grund av den låga hållfastheten. Backberäkningar användes för att uppskatta elasticitetsmodul, kohesion och friktionsvinkel, där resultaten visade stora avvikelser från klassificeringssystemens förutsägelser. Vulkaniska bergarter visade högre tillförlitlighet i prognoserna jämfört med skiffer, där stödstrukturer påverkade mätningarna och gjorde det svårt att bestämma den verkliga bergmassans beteende. Studien rekommenderar att framtida bergmekaniska bedömningar i komplexa geologiska miljöer bör baseras på fältmätningar snarare än enbart klassificeringssystem, eftersom dessa ofta överskattar hållfasthet och styvhet. Dessutom föreslås förbättrade metoder för att inkludera volymexpansion i beräkningar, då detta är en kritisk faktor vid tunneldeformationer. Resultaten bekräftar att tillförlitliga prognoser av bergbeteende kräver in-situ-mätningar i testtunnlar för att minimera osäkerheter vid tunnelbyggnation i svåra geologiska förhållanden.
BK