Fragmenteringsuppföljningen vid Mrica-projektet på Java analyserade hur olika sprängparametrar påverkade styckefallet i ett sidotag, där cirka 3–4 miljoner kubikmeter berg skulle brytas för en kraft- och bevattningsdamm. Tolv produktionssalvor undersöktes med avseende på laddningstäthet, bergstruktur och hållfasthet. Resultaten visade att förekomsten av porösa band i andesitberget hade större inverkan på styckefallet än den specifika laddningen. Medelstyckefallet (k50) varierade obetydligt inom laddningsområdet 0,30–0,56 kg/m³, vilket innebar att sprängämnesförbrukningen kunde minskas utan att fragmenteringen påverkades nämnvärt. Detta ledde till en sänkning av borrnings- och sprängningskostnaderna med 20–40 %. Analysen genomfördes med visuell bedömning, siktning, digital bildanalys och skuträkning. Bildanalysen gav mer representativa resultat än siktning, eftersom den omfattade större provvolymer och var mindre känslig för enstaka stora block. Studier av bergstrukturen visade att i områden där de porösa banden saknades, påverkade sprängämneskoncentrationen styckefallet mer direkt. Där berget var homogent sjönk k50 signifikant vid högre laddningsnivåer, medan fragmenteringen i områden med porösa band förblev stabil oberoende av laddningsstyrkan. Borrplanen optimerades under studien genom att öka hålavstånd och försättning, vilket resulterade i effektivare sprängning och minskade rörliga kostnader. Slutsatsen var att noggrann analys av bergstrukturen kan ge stora ekonomiska besparingar genom optimerad laddning och borrning.
BK