Artikeln beskriver de ingenjörsgeologiska erfarenheterna från arbetet med TBM-tunneln vid Kymmenkraftverket, där detaljerad uppföljning av geologiska och bergtekniska förhållanden utfördes för att förstå påverkan på tunneldrivningen. Följande metoder användes för uppföljningen: geologisk och tektonisk kartering, fotodokumentation samt registrering av borrsjunkning, matningstryck och strömstyrka. Bergarten längs tunneln var varierande, inklusive olika typer av gnejsgranit och gabbro, samt flera sprickzoner som påverkade borrningen. Genom att analysera sprickavstånd och skiffrighet kunde man identifiera områden med ökad risk för instabilitet, vilket påverkade behovet av förstärkning längs tunneln. Tunneln var delvis förstärkt med bultar, sprutbetong och bågar, där de mest intensiva förstärkningarna skedde i områden med sprickiga och svaga bergformationer. En stor del av arbetstiden användes för att hantera dessa svaga zoner, särskilt vid Stora Finnsjön, där den största vattenläckaget upptäcktes. Jämförelse mellan fullborrad och sprängd tunnel visade att den fullborra tunnelsträckan krävde betydligt mindre förstärkning. Slutsatserna betonar vikten av noggrann geologisk bedömning och sprickfrekvensanalys för att förbättra prognoser och minska risker vid tunneldrivning.
BK