Loggning av sonderingsborrning utvecklades för att identifiera bergets egenskaper genom att registrera borrparametrar i realtid. Metoden började testas i Forskningsgruvan i Kiruna under 1980-talet, men projektet avbröts när gruvan lades ner. LKAB återupptog tekniken 1986 och installerade ett loggningssystem på en Simba 269 borrigg från Atlas Copco. Under flera års analys bekräftades att sprickzoner och geologiska variationer kunde upptäckas genom att logga parametrar som matningskraft, rotatryck och borrsjunkning. De första systemen sparade data på diskett för analys ovan jord, men i slutet av 1993 utvecklades ett nytt PC-baserat system där data kunde analyseras direkt på borrplatsen. Loggningssystemet anpassades senare för tunneldrivning, där sonderingshål på 15–25 meter borras för att avgöra om betonginjektering behövs innan fortsatt arbete. Systemet, som använts i Glödbergets tunnelprojekt utanför Umeå, är bärbart och ansluts till borriggar via kablar. Data visas grafiskt direkt efter borrningen och kan lagras på diskett för vidare analys. Jämförelser mellan loggning och kartering har visat god överensstämmelse i identifiering av sprickzoner. Ett problem vid sonderingsborrning är hålavvikelser, vilket gör det svårt att exakt lokalisera registrerade data. För att lösa detta utvecklades 1994 en mätsond för att mäta håldeviation, kopplad till samma system. Avvikelser visas i realtid och kan sparas för vidare analys i PC. Genom denna vidareutveckling kan samma system nu både logga borrdata och mäta hålkrökning, vilket ökar precisionen i geologisk analys och injekteringsarbete.
BK