Vid byggandet av en fast förbindelse över Stora Bält i Danmark analyserades tre möjliga tunnellösningar: en sänktunnel i betong, en sänktunnel i stål och betong samt en borrad tunnel. Tunnelförbindelsen skulle ingå i en större infrastruktur som även inkluderade broar. Ett borrat tunnelalternativ ansågs initialt osannolikt, men teknikutvecklingen inom undermarksbyggande gjorde det möjligt att överväga denna lösning. Jämfört med en sänktunnel skulle en borrad tunnel bli längre, vilket krävde lägre byggkostnad per meter för att vara konkurrenskraftig. Byggtiden för hela projektet planerades till sju år, där järnvägstunneln skulle vara klar 1992 och tunneln för vägtrafik 1995. Den borrade tunneln skulle sträcka sig 7,5 km och löpa genom varierande geologiska förhållanden med morän, kalk och margel. Tunnelns invändiga diameter planerades till 7,7 meter, med en ytterdiameter på 8,5 meter och beklädnad av prefabricerade betongelement som monterades och tätades för att klara ett vattentryck på 7 bar. Tunnelborrmaskinen skulle utrustas med ett trycksatt sköldsystem för att hantera vattengenomsläpplighet och oväntade geologiska utmaningar, såsom block i moränen och smältvattenfickor. Säkerhetsåtgärder inkluderade tvärförbindelser mellan de två tunnelrören var 250:e meter. Borrad tunnel ansågs ha fördelar, bland annat genom mindre påverkan från väderförhållanden jämfört med en sänktunnel, och projektets geologi bedömdes vara relativt gynnsam för tunnelborrning.
BK