Ett projekt för att förbättra skonsam sprängning av slänter i Aitik-gruvan genomfördes under 1993–94. Två nya mätmetoder introducerades: kontinuerlig mätning av detonationshastighet (VOD) i borrhål och mätning av gastryck i slänten bakom konturraden. VOD-mätningarna visade att sprängämnet Emulan 7500 höll en jämn kvalitet och att de planerade tändföljderna stämde väl överens med de faktiska. Genom att registrera detonationshastigheten i 46 hål kunde även markvibrationernas källor identifieras. Gastrycksmätningarna genomfördes i 18 hål och syftade till att bedöma spränggasernas bidrag till skador och effekten av förspräckningssprickor. Resultaten visade att vanliga sprängsalvor inte tryckte in betydande mängder gas i berget och att tryckvariationerna främst berodde på sprickbildning snarare än direkt gasinträngning. Däremot kunde förspräckningsladdningar pressa in gas i slänten, vilket kan bidra till skador. En viktig upptäckt var att förspräckningssprickor effektivt hindrade både stötvågor och spränggaser från att sprida sig längre in i berget. Undertryck i mätpunkterna kunde kopplas till den vertikala hävningen av pallväggen, vilket ger en ny metod att analysera sprängresultat. Studien bekräftade att de använda metoderna var effektiva för att kontrollera sprängprocessen och minimera skador på kvarstående berg. Den visade också att spränggaser sannolikt inte är en primär källa till skador bakom slutkonturen, såvida inte ventilationen blockeras genom förladdning. Dessa resultat kan bidra till att förbättra sprängtekniken i dagbrott och minska skador på slänter, vilket gynnar både säkerhet och ekonomi.
BK