Skonsam kontursprängning har utvecklats för att minska skador på kvarvarande berg och reducera mängden överberg i tunnel- och ortdrivning. Tidigare metoder innebar ofta att sprickbildningen sträckte sig långt utanför den avsedda konturen, vilket ledde till försämrad bergkvalitet och ökade förstärkningskostnader. Genom att anpassa laddningskoncentration, tändplan och hålmönster kan skadezonen reduceras, vilket resulterar i bättre konturhållning och stabilare tunnlar. Vid Fjellinjenprojektet i Oslo utfördes tester där olika grader av skonsam kontursprängning jämfördes. I en pilottunnel på 122 m² yta provades fyra olika sprängplaner, där traditionell slätsprängning (typ A) jämfördes med successivt mer skonsamma metoder (typ B, C och D). Resultaten visade att överbergsmängden kunde minskas från 74 % till 25 % av den teoretiska tunnelytan genom optimerad kontursprängning. Tester visade även att skadezonsdjupet varierade mellan 2,4 meter för den mest destruktiva sprängningen och endast 0,6 meter för den mest skonsamma metoden. Detta bekräftade att bättre konturhållning kunde uppnås genom noggrant anpassade laddplaner och kontrollerad sprängning. Vid projektets senare skede ökades borrdjupet till 3,0 meter, vilket i kombination med en optimerad laddplan ytterligare förbättrade konturen utan att öka mängden överberg. Erfarenheterna från projektet visar att skonsam kontursprängning inte bara minskar bergförstärkningsbehovet och förbättrar arbetsmiljön utan även kan bidra till ekonomiska besparingar genom minskade material- och underhållskostnader. Skadezonsanalys baserad på vibrationsmätningar och sprängämnesval visade tydliga samband mellan sprängteknik och bergets påverkan, vilket ytterligare stärker vikten av en välplanerad och kontrollerad sprängprocess i känsliga bergmiljöer.
BK