Noggrann utsättning vid pallborrning har en direkt inverkan på totalekonomin inom bergsprängning och massförflyttning. Studier från Vägverket visar att ett jämnt styckefall och en plan botten leder till lägre kostnader och ökad effektivitet. Avvikelser från avsett borrmönster beror på fel vid utsättning, ansättning, hålavstånd och borriktning. För att minska dessa fel har två utsättningsmetoder utvecklats: vinkelbenmetoden och Årjangsmetoden. Båda metoderna bygger på en beräkning av optimalt borrhålsspacing baserat på sprängtekniska samband. Vinkelbenmetoden använder ett manuellt instrument för att justera hålansättningen, medan Årjangsmetoden bygger på digital terrängmodellering och datorstyrd utsättning, vilket ger större precision och fler analysmöjligheter. Jämförande tester mellan traditionell och noggrann utsättning visar att noggrann utsättning ger mindre variation i borrningsdjup och hålplacering, vilket leder till effektivare sprängning och minskad över- eller underborrning. Resultaten indikerar att traditionell utsättning kan leda till 30 % avvikelser i borrdjup, medan noggrann utsättning reducerar avvikelserna till 5 %. För att ytterligare förbättra precisionen används riktinstrument och hållängdsmätare, som säkerställer att borrningen stoppas vid rätt djup och att hålens riktning hålls inom toleranser. Dessa tekniker bidrar till en kostnadsreduktion på upp till 4 kr per kubikmeter, vilket motsvarar betydande besparingar i stora infrastrukturprojekt. Slutsatsen är att investeringar i noggrann utsättning och avancerade mätverktyg ger en tydlig ekonomisk fördel genom effektivare sprängning, mindre efterarbete och lägre materialförbrukning.
BK