I samband med de Olympiska vinterspelen 1994 i Lillehammer byggdes Gjøvik Olympiska Ishall, världens största sporthall i berg, med plats för 5 000 åskådare. Hallen sprängdes ut i Røverdalen, nära Gjøviks centrum, och integrerades med stadens befintliga simhall. Fördelen med bergplaceringen var att den inte upptog värdefull byggmark, möjliggjorde delad infrastruktur och gav en unik norsk prägel åt OS-arrangemanget. Projektet stöttades av Gjøvik kommun, OL-kommittén och industripartners, med en totalbudget på 123 miljoner NOK. Byggprocessen omfattade sprängning av 130 000 m³ berg, där hallen fick en bredd på 60 meter, längd på 90 meter och en maxhöjd på 25 meter. Stabiliteten analyserades med avancerade bergmekaniska modeller, där studier av spänningar och sprickbildning visade att hallen kunde byggas utan omfattande förstärkningar. För att garantera säkerheten användes långbultar, fiberarmerad sprutbetong och modern ventilationsteknik. Brandskyddet konstruerades med separata rökfria utrymningsvägar och kontrollerad luftcirkulation. Jämfört med en konventionell ishall på marknivå var byggkostnaden cirka 40 % högre, men driftskostnaderna beräknades bli lägre på grund av bättre isolering och minskat underhåll. Projektet har även fungerat som en forskningsplattform för studier inom energioptimering, brandsäkerhet och geoteknik. Hallen används idag för både idrott och kulturarrangemang och har blivit en ikon för hållbar bergbyggnad.
BK