Senast år 2050 ska gruvdriften klara ett nollutsläpp av växthusgaser. Medan utsläppen från el redan är nästan noll i Norden är elektrifieringen av gruvfordon i en dynamisk fas. Stora framgångar varvas med besvikelser. Rent tekniskt är det i dagsläget möjligt att ha en utsläppsfri gruva vad avser utsläppen från energi. Ekonomiskt är det än så länge en annan fråga, men med en stor ökning av tillgången till billiga elfordon verkar det inte långt bort. Med elektrifiering går det att kapa mer än hälften av gruvdriftens utsläpp. De kvarvarande 30–50% utgörs av främst insatsvaror i form av cement, sprängmedel och olika stålprodukter. Det ser ut att vara möjligt, och ekonomiskt lönsamt, att kapa runt en tredjedel av dessa utsläpp inom en tio-årsperiod med dagens teknikläge. För resterande andel bedöms det svårare att ta bort utsläppen utan extra kostnader. Sätta ett pris på koldioxidutsläpp är ett sätt att ta bort konkurrensnackdelar för fossilfria alternativ, men detta innebär såklart en extra kostnad. Att hitta brytningsmetoder som kan minimera/eliminera delar av de här ’hard to abate’ källorna kan vara den enda fördelaktiga vägen ditt. Automation, kontinuerlig brytning, cirkularitet och alternativ till dagens bindemedel får då stor betydelse. Den mest ekonomiska vägen till nollutsläpp går då via skicklig gruvplanering och smarta teknikval.