Den bergtekniska aktiviteten i Norge har varit hög under lång tid, särskilt inom tunnel- och underjordsanläggningar. År 1998 var ett rekordår med över 5 miljoner kubikmeter sprängt berg, där väg- och järnvägstunnlar dominerade. Lærdalstunneln, världens längsta vägtunnel på 24,5 km, var under byggnation och präglades av utmaningar som höga tektoniska spänningar, vilket ledde till kraftiga sprickbildningar i taket. Problemen löstes genom tät bergförstärkning med bultar och sprutbetong. Oslofjordförbindelsen, ett annat stort projekt, omfattade sex tunnlar, där den 7,2 km långa undervattenstunneln Oslofjordtunneln var en central del. Vid dess västra ände påträffades en omfattande svaghetszon med lösa jordmassor, vilket tvingade fram en 350 meter lång bypass-tunnel samt nedfrysning av berget för säker sprängning. Ett annat betydande projekt var Trekantsambandet, där Bømlafjordtunneln på 7,8 km byggdes som Norges längsta undervattenstunnel, med en passage 260 meter under havsytan. Projektet präglades av oväntade bergförhållanden och kraftiga förkastningszoner. Samtidigt pågick bygget av Freyatunneln, som knöt samman öar längs Norges kust och krävde omfattande förstärkning. Vid sidan av transportinfrastruktur genomfördes också kraftverksutbyggnader, inklusive Groa, Fleyrli och Lakshola kraftverk, med sammanlagt 20 km tunneldrivning. Bergindustrin fortsatte att expandera, med fokus på industrimineraler och natursten, där Norge utvecklade nya underjordsgruvor för kalksten och olivin. Trots signaler om minskade vägprojekt och en allmän avmattning förväntades fortsatt hög aktivitet inom bergteknik, eftersom fjäll och geologi ständigt utgör hinder för utveckling.
BK