Skivrasbrytning har använts inom LKAB i över 40 år, men utmaningar kvarstår kring fragmentering, malmförlust och gråbergsinblandning. Uppskalning av metoden har medfört ökat ortavstånd och borrhålslängder, vilket påverkat selektiviteten och effektiviteten negativt. För att förbättra metoden genomfördes mellan 1996–1997 storskaliga försök där markörer placerades i malmen för att analysera rasflödet. Resultaten visade att gråberg och malm med olika fosforhalter blandas mer än tidigare modeller förutspått, vilket påverkar produktionsplaneringen. En föreslagen lösning är att ändra borrplanen från solfjädermönster till parallella hål, vilket kan förbättra fragmenteringen och minska malmförlusten. Samtidigt föreslås en bredare dragkropp genom att para ihop tvärorter med en pelare emellan för att motverka hängbildning i rasmassan. Historiska försök från 1970-talet med liknande metoder visade god malmfångst men led av tekniska och säkerhetsmässiga problem, vilka dagens förbättrade borr- och laddteknik kan lösa. Projekt Skivras 2000 initierades för att utvärdera dessa förändringar och deras påverkan på produktivitet och kostnadseffektivitet. Ett fullskaligt prov planeras inom en begränsad del av gruvan, och resultat förväntas inom fyra till fem år. Förändringarna kan även minska slitage på utrustning, förbättra arbetsmiljön och ge ökad kontroll över gruvans malmflöde. Samordning mellan borrning, laddning och sprängning är avgörande för att optimera metodens effektivitet och minska driftstörningar.
BK