En studie av sprängningsmekanismer i berg genomfördes för att analysera hur chockvågor och detonationsgaser påverkar sprickbildning. Experiment utfördes i åtta stora granitblock, där borrhål laddades med antingen emulsionssprängämne eller lågbrisant sprängämne (Gurit B) och avfyrades samtidigt med elektroniska tändare. För att skilja effekten av chockvågor från gaspåverkan fodrades vissa borrhål med stålrör för att hindra gasinträngning, medan andra förseglades med cementstämning. Resultaten visade att chockvågor spelar en avgörande roll vid initiering av sprickor, medan detonationsgaser främst påverkar spridning och förflyttning av bergmassor. Trots stora skillnader i detonationshastighet mellan sprängämnena uppmättes liknande borrhålstryck på cirka 0,15 GPa, med en tryckvaraktighet på cirka 2 ms. Mätningar utfördes med den nyutvecklade LHM-tekniken, vilket möjliggjorde noggrann registrering av tryckhistorik. Studien visade att hög VOD genererar korta men intensiva tryckpulser, medan låg VOD ger jämnare tryckfördelning. Efter sprängning analyserades sprickmönster genom att blocken sågades och sprickbildning kartlades. Resultaten kan bidra till att optimera sprängteknik i infrastrukturprojekt och minska sprängskador på kvarvarande berg. Fortsatt forskning rekommenderas för att förbättra mätmetoder och förståelse av gasers roll vid sprängning. Insikterna kan leda till förbättrad laddningsteknik, mer exakt kontursprängning och bättre prediktion av sprängresultat i känsliga miljöer. Optimering av sprängparametrar kan också minska energiåtgång och miljöpåverkan vid bergbrytning.
BK