Denna studie undersöker brottprocessen och akustiska emissioner i sprött berg under tryck för att förstå hur mikrosprickor bildas och sprider sig i olika bergarter. Fyra bergarter testades: granit, diabas, kalksten och kvartsit. Kärnprover utsattes för uniaxiell belastning upp till olika nivåer av sin tryckhållfasthet, och akustiska emissioner registrerades under belastningsförloppet. Efter testerna analyserades mikrosprickor i tunna sektioner under UV-ljus för att kartlägga deras mönster. Resultaten visade att granit och kvartsit genererade många akustiska emissioner, medan diabas och kalksten uppvisade betydligt färre. I kalksten utvecklades få långa makrosprickor, vilket antyder att brottet styrs av ett fåtal stora sprickor snarare än en omfattande sprickbildning. Kvartsit hade ett nätverk av svaga kornkontakter där sprickor lätt utvecklades, medan diabas visade ett mikrobrottsmönster som främst följde kornkanterna. Graniten uppvisade en ökning av sprickbildning upp till 70 % av dess hållfasthet, varefter sprickorna istället förlängdes snarare än att nya bildades. Studien betonar att brottprocessen i sprött berg påverkas av bergartens sammansättning, dess mikrostruktur och sprickbildningsmönster, vilket har betydelse för ingenjörsmässiga tillämpningar som tunneldrivning och bergförstärkning. Studien visar också att enbart mekaniska påkänningstester inte är tillräckliga för att förstå brottförloppet i berg; akustiska emissioner och mikrosprickkartläggning bör inkluderas för en mer heltäckande analys. Resultaten kan användas för att förutsäga brottbeteende i olika bergtyper, vilket kan förbättra säkerheten och effektiviteten i underjordiska konstruktioner.
BK