Vattenläckage och frost i vägtunnlar är två av de största problemen när det gäller säkerhet och underhåll. Den enda internationellt accepterade metoden för vattentätning har traditionellt varit dubbel betonggjutning med ett mellanliggande fuktskydd (membran). Eftersom bergsäkra tunnlar inte kräver gjutning, är denna metod kostsam. För att hitta billigare alternativ har flera lösningar utvecklats, testats och implementerats sedan 1960-talet. Särskilt de senaste åren har det skett en snabb utveckling av nya metoder, driven av både standardhöjning och en fördubbling av tunnelbyggandet från 25 km/år till nästan 50 km. Den nya Handbok 163 har tagits fram för att kvalitetssäkra de många nya metoder som nu erbjuds och är ett komplement till Vegnormal 021 för vägtunnlar. Handboken behandlar särskilt nya funktionskrav och dimensioneringsregler, och ett intensivt arbete krävs för att etablera ett erfarenhetsunderlag och anpassa verksamheten. Det har även publicerats beskrivningar av lösningar som ska bifogas anbudsdokument för att hämta in priser. Bland de långtidserfarenheter som erbjuds finns aluminiumvalv som ger god vattentätning i olika kvaliteter, samt upphängda PE-skum-mattor som använts i över 10 år, även om de de senaste åren haft begränsningar på grund av brandrisk. Ytterligare en intressant utveckling är betong- och lättbetongelement som nu finns i frostisolerade och icke-frostisolerade varianter, samt valv av högkvalitativ PVC-belagda polyesterduk.
BK